 |
||
Grybbingdalen
Det finns tre sorters grybbingar: frukt-, knös-, och mångrybbingar.
Fruktgrybbingar
Grybbingdalen ligger djupt inne i Rovskogen. Den är nästan omöjlig att ta sig igenom, och därför får grybbingarna sällan besök.
I dalens mitt ligger sjön Silverslanten. På en grässlänt på sjöns södersida bor Davvad och de andra fruktgrybbingarna i sina frukttorn. De har maten de äter växande på väggarna. Tornen dignar av bananer, röda och gröna äpplen, olika sorters bär, plommon i alla regnbågens färger, vinröda druvor, apelsiner och nötter. Grenarna är inflätade i varandra, och det gör dem starka nog för att skydda mot regn och blåst. Här och där finns fönster som kan stängas med flätade lövluckor.
Frukttornen växer, och ju högre de blir desto fler våningar läggs till. Längst uppe i toppen finns en utkikskorg. Oftast klättar Davvad och hans kompisar till toppen på en stege utanpå tornet. Men det går också att klättra inuti.
Jag heter Davvad och jag är en fruktgrybbing här i Grybbingdalen. Jag äter frukten som växer på tornet jag bor i.
|
På andra sidan sjön finns Grybbingbyn: ett virrvarr av ringlande gator kantade av små trähus. I husen finns spisar, kastruller, silar, slangar, karaffer och rör. Där jobbar fruktgrybbingarna på dagarna med att förvandla frukt och bär till must, marmelad, saft, sylt, gelé och kompott. Det är detta som de äter och dricker på vintrarna, när ingen färsk
frukt finns att plocka. De förvarar det de kokar ihop i jordkällarna som finns under deras frukttorn.
Från en lucka i marken leder en stege ned till källaren. På hyllorna står krukor, burkar och flaskor. De har handskrivna etiketter som med snirkliga bokstäver berättar om årtal, sort och sötma
Fruktgrybbingarna gillar att pyssla om sina torn, gödsla stammarna och rensa ogräs. De tycker om att promenera och att spela spång (en blandning av bowling, golf och krocket, som spelas med stora nötter och hårda omogna frukter).
Ibland har de skrönfest, då de berättar spännande historier för varandra.
Från en lucka i marken leder en stege ned till källaren. På hyllorna står krukor, burkar och flaskor. De har handskrivna etiketter som med snirkliga bokstäver berättar om årtal, sort och sötma
Fruktgrybbingarna gillar att pyssla om sina torn, gödsla stammarna och rensa ogräs. De tycker om att promenera och att spela spång (en blandning av bowling, golf och krocket, som spelas med stora nötter och hårda omogna frukter).
Ibland har de skrönfest, då de berättar spännande historier för varandra.
Fruktgrybbingarna avskyr vatten och tycker inte om att grubbla och lösa problem. De vill helst bara njuta av livet och ta dagen som den kommer.
De begriper inte varför de hela tiden dras in i märkliga äventyr. Det ena mer spännande än det andra.
De begriper inte varför de hela tiden dras in i märkliga äventyr. Det ena mer spännande än det andra.
Mångrybbingarna
 |
Mångrybbingarna gör allt baklänges. De går baklänges och pratar baklänges. De sover på dagarna och är vakna på nätterna.
Mångrybbingarna bor i Vita bergets grottor. Berget öppnas när en mångrybbing trycker handen mot bergväggen och säger:
– Greb dilg räsi!
Det första mångrybbingarna når när de kliver in i berget är stora salen. I mitten står ett runt matsalsbord och i grottväggarna finns alkoverna där de sover. Från stora salen löper gångar och tunnlar djupare in i berget.
När solen gått ner vaknar mångrybbingarna. De sätter sig vid bordet och äter kvällsmat. Kosten består av svampar och örter som de odlar i berget. Vattnet de dricker kommer från en underjordisk flod. Efter måltiden lämnar de berget och vandrar baklänges till Grybbingbyn. De behöver inga lyktor, för deras ögon kan se i mörker.
Mångrybbingarna tar över Grybbingbyns hus när fruktgrybbingarna slutat jobba och gått hem för dagen. De tänder ugnar och spisar, plockar fram slevar, fat och kastruller och börjar arbeta.
Mångrybbingarna bor i Vita bergets grottor. Berget öppnas när en mångrybbing trycker handen mot bergväggen och säger:
– Greb dilg räsi!
Det första mångrybbingarna når när de kliver in i berget är stora salen. I mitten står ett runt matsalsbord och i grottväggarna finns alkoverna där de sover. Från stora salen löper gångar och tunnlar djupare in i berget.
När solen gått ner vaknar mångrybbingarna. De sätter sig vid bordet och äter kvällsmat. Kosten består av svampar och örter som de odlar i berget. Vattnet de dricker kommer från en underjordisk flod. Efter måltiden lämnar de berget och vandrar baklänges till Grybbingbyn. De behöver inga lyktor, för deras ögon kan se i mörker.
Mångrybbingarna tar över Grybbingbyns hus när fruktgrybbingarna slutat jobba och gått hem för dagen. De tänder ugnar och spisar, plockar fram slevar, fat och kastruller och börjar arbeta.
Strax före soluppgången återvänder de till berget. De äter frukost och roar sig sedan med att spela skula (= stenkula), måla grottmålningar, brottas, räkna fladdermöss och promenera (de har en trädgård i berget, och längre in finns underjordiska skogar, vattenfall, floder och sjöar).
Mångrybbingarna behärskar den kraftfulla månmagin. De är förståndiga nog att använda den mycket försiktigt. Och aldrig i onödan.
När gryningen närmar sig kryper de till kojs igen.
 |
Knösgrybbingar
 |
Bakom en hög mur i Grybbingdalen finns de stenrika knösgrybbingarnas stängda kvarter, dit ingen mer än de själva har tillträde. Knösmännen går klädda i höga hattar, svarta lackskor, frack och vit skjorta med slips eller fluga. De har ringar på fingrarna och medaljer på brösten. Kvinnorna bär långklänningar, virkade schalar och högklackade skor. De pryder sig med örhängen, halsband, armband och diadem.
I knöskvarteren är det alltid fest. Knösarna fördriver dagarna på de barer, serveringar och krogar som knöskvarteren vimlar av. De drar från krog till krog, de festar, skrålar, hurrar och håller högtidliga tal till varandra. De sjunger och spelar musik och dansar på golv och bord.
Knösgrybbingarnas källare är fulla med guld, silver och dyrbara prydnadsföremål. De ruvar på skatterna som drakar och lämnar inte frivilligt ifrån sig så mycket som en silvernål.
I knöskvarteren är det alltid fest. Knösarna fördriver dagarna på de barer, serveringar och krogar som knöskvarteren vimlar av. De drar från krog till krog, de festar, skrålar, hurrar och håller högtidliga tal till varandra. De sjunger och spelar musik och dansar på golv och bord.
Knösgrybbingarnas källare är fulla med guld, silver och dyrbara prydnadsföremål. De ruvar på skatterna som drakar och lämnar inte frivilligt ifrån sig så mycket som en silvernål.
På bilden ser du baron von Didrik Sporre af Morgonblagg Ribberdask tillsammans med grevinnan Klara-Hera af Stenbumling Wimmelkant.
